justinbiebernovell

-Gärna! Men bara om jag får välja film.

Jag flinade och blinkade med ena ögat.

Vi gick mot hans bil och körde iväg in mot stan, mot biografen.

---

 

Vi kollade runt på affischerna och bestämde oss för Harry Potter och dödsrelikerna Del 1. Har alltid varit ett stort fan av Harry Potter, Justin med visst så den passade oss perfekt!

Filmen var superbra och sällskapet ännu bättre. Under filmen märkte jag hur Justin letade efter min hand och jag lät honom ta den. Hans hand var så varm och len och jag ville aldrig släppa den men när filmen var slut var vi tvungna att släppa för att kunna komma ut.

 

Vi hittade till bilen och snackade om filmen hela tiden. Justin hann knappt in i bilen förrän man hörde en massa tjejer skrika

-OMG! Där är Justin Bieber!

En hel flock med tjejer sprang mot oss och vi hoppade snabbt in. Jag blev jättechockad och kunde inte annat än att bara glo på tjejerna med ett förvånat uttryck. Jag förstår inte hur någon kan vara så besatt av någon men Justin verkade van. Han började sakta rulla ut och vi körde därifrån.

-Haha shit Justin, gud va galet det var!

-Jag vet, men jag är van.

Han flinade men jag såg ändå att han tyckte att det var lite jobbigt. En normal människa borde ju tycka något sådant är jobbigt! Jag satt och grubbla medan Justin satte på radion och hans låt Baby började spela. Han sjöng med i den och han hade en väldigt fin sångröst. Det kändes som om han sjöng bara för mig och att ingen annan fanns för honom. Jag kände mig helt varm inombords. Höll jag på att bli kär? Justin kollade in i mina ögon och log men leendet dog snabbt bort och ersattes av skräck. Jag hann precis vända mig om för att se utanför min bilruta två framlysen från en bil. Vår bil flög långt och jag kastades ut ur rutan. Jag kunde knappt röra mig. Blodet bara forsade fram och det sista jag såg var Justins bruna ögon, jag hörde hur han skrek till mig men jag hade ingen kraft att svara, jag sjönk bara längre in i mörkret tills jag inte längre fick någon luft och då blev det svart.

 

Justin:

Jag vaknade upp på sjukhuset iförd en massa slangar och ett litet bandage om handleden. Vad hade hänt? Jag undrade hur länge jag hade varit borta, det sista jag mindes var en bil som körde på oss. Då slog det mig

-Elin!

Jag satte mig häftigt upp i sängen och en sköterska kom inspringande.

-Såja, lugna ner dig. Du måste ligga still!

Jag ville inte ligga still! Jag ville upp och kolla efter hur det var med Elin! Vad var det sköterskan inte förstod?

Min mamma Pattie kom äntligen in. När hon såg mig såg hon lättad ut och hon pussade mig på pannan.

-Hej gubben. Hur mår du?

-Jag mår bra mamma, jag måste bara kolla hur det är med Elin.

-Du menar den flickan som var med dig?

-Ja, vet du något om henne?

Jag såg att hon började se lite bekymrad ut.

-Mamma, vad är det? Hon har väl klarat sig?

Pattie harklade sig lite och sa

-Justin.. Gubben.., jag vet inte riktigt men.., de försöker fortfarande få liv i henne med elchockar. Jag är så ledsen.

Jag kunde inte fatta vad det var hon sa. Jag bara glodde på henne med öppen mun. Allt var mitt fel. Hade vi inte gått på bion eller om jag bara hade kört istället för att hela tiden kollat på henne hade vi kanske kommit förbi bilen. Men hon är ju så fin.. Jag kunde bara inte slita min blick från henne. Fan… Allt är mitt fel.

---

Vad tycker ni? Kommer hon att klara sig? Kommentera!