justinbiebernovell

Hej!
Förlåt alla läsare :(
Kan inte uttrycka hur ledsen jag verkligen är över att jag inte skrivit mer och att ni har fått vänta så länge.

Anledningen:
Jag går sista året i 9an nu. Nu är det snart lov och betyg måste sättas, betyg som avgör vilket gymnasie jag går på så vi har haft en massa prov och sånt tråkigt som jag tyvärr måste prioritera före denna novell.

Jag driver denna novell helt ensam och då blir det ännu svårare att hinna med.

Jag har två val.

Antingen slutar jag med denna novell och kanske återkommer senare om jag har tid eller så fortsätter jag men då blir det kanske runt 1 del i veckan isåfall kanske mer ibland beror på. Allt hänger på er, kära läsare.

Vad tycker/vill ni?

Jag log lyckligt över kortet. Jag studerade dom fina rosorna innan jag satte dom i en vas mamma hade ställt in. Jag backade och beundrade blommorna lite. Sen gick jag till sängen igen och började smsa med Ariel, Maya och Kaylie. Dom var alla jätteintresserade och ville höra allt om vad jag och Justin hade gjort och dom blev väldigt ledsna när dom hörde om mig. Dom kunde knappt tro att det hade hänt och ville komma och se mig men jag sa att jag var för trött men att vi fick ses en annan dag. Med dom orden sjönk jag åter in i drömriket igen.

---

 

Efter att det hade gått 5 dagar efter att jag fått rosorna bestämde jag mig för att hälsa på Justin. Han hade skickat en massa sms men jag hade behövt vila så vi hade inte träffats. Men nu så kände jag mig ganska pigg och bestämde mig för att sticka till honom.

Jag tog på mig svarta tights och en gul tunika, sedan gick jag ut och kände hur dom varma solstrålarna värmde min bara hud på armarna. Det var en fin dag. Jag påbörjade min, inte för långa, promenad till Justin. Jag hoppades att han var hemma men jag ville inte fråga för jag ville överraska honom!

 

När jag var framme plingade jag på och tog ett djupt andetag. Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite nervös. Tänk så gillade han mig inte längre? Men bara någon sekund senare öppnades dörren och jag hann knappt reagera förrän jag blev överfallen av Justin. Han kramade mig hårt och verkade aldrig vilja släppa taget om mig, jag ville i alla fall aldrig släppa taget om honom. Jag log och andades in hans välbekanta doft. Den luktade hemma på något vis, det fick mig att le ännu mer.

Efter ett tag släppte vi varandra och Justin sa

-Gud vad jag har saknat dig! Jag började nästan tro att du inte ville se mig mer!

-Haha ledsen! Jag har bara behövt lite vila men nu är jag här och jag hoppas att du är glad över att se mig!

Jag sa det med en flirtig ton och Justin besvarade det med att kyssa mig. Jag tog mina händer om hans nacke och han la sina på mina höfter.

Jag kände mig så himla lycklig och blev nästan lite ledsen när kyssen tog slut men var tvungen att le när jag såg Justins leende.

-Btw, tack för rosorna Justin! Dom var så himla fina!

-Såå du gillade dom? Det var inte för mycket?

-Nej, jag älskade dom!

Han kysste mig en gång till och drog sedan in mig i hans hus. Jag hann knappt få av mig mina skor innan Justin drog upp mig på sitt rum.

 

Jag satte mig på hans säng och hostade lite. Justin tittade oroligt på mig

-Mår du bra?

-Jadå Justin. Jag har bara lite ont i min lunga men annars mår jag bra, du behöver inte vara orolig.

Jag log mot han men han såg ändå bekymmersam och lite ledsen ut. Jag vet att han skyllde allt som hänt mig på honom men det gjorde inte jag. Så jag drog honom mot mig. Jag kysste honom ömt och tittade sedan in i hans ögon. Dom var så fina. Så mörkt bruna. Justin log och drog ned mig och så låg vi och myste ett bra tag innan vi bestämde oss för att se en film.

 

När filmen var slut så hade Justin somnat. Jag fnissade lite åt honom och tog bort en hårslinga från hans ansikte. När jag tittade upp på hans ögon igen såg jag att han hade vaknat. Jag gäspade och log lite trött. Justin kom närmre och höll om mig. Jag la handen på hans bröstkorg och somnade i hans famn. Det kändes som om inget ont kunde hända mig eller Justin just nu. Tänk vad fel jag hade…

---

Kommentera! :D Vad är det som kommer at hända? :O

Justin drog mig upp snabbt ur sängen, så snabbt att jag inte hann få fotfäste och trillade. Jag kände hur en våg av smärta for genom mina ben och mitt revben. Jag bet mig i läppen för att inte skrika men när Justin knuffade till Sean som landade på mig lät det som om en gren knäcktes och jag började hyperventilera för att få luft..

---

 

Jag vred mig av smärta och kunde inte stoppa tårarna som började rinna. Jag tittade upp på Justin som nu stod stilla och bara kollade på mig. Han var helt blek i ansiktet. Jag började hosta, jag kunde knappt få någon luft. Sean måste ha landat på mitt spruckna revben så att det knäcktes och nu låg det och tryckte på min ena lunga. Jag kände att varje gång jag rörde mig eller andades så rev det till på lungan och jag var jätterädd att det skulle bli ett hål. Jag fortsatte hostandas och rummet började snurra. Som i en snurrig dimma såg jag Pattie komma in för att sen försvinna och sedan komma igen. Efter några minuter kom några killar som nog kom ifrån ambulansen som tog lyfte in mig i. Jag fick en gasmask och låg och höll Justin i handen. Jag ville bara säga till Justin att allt skulle fixa sig men just nu visste jag inte. Bara tanken på att åka in till sjukhus åter igen skrämde mig. Helt ärligt var jag livrädd. Jag ville inte dö!

 

Jag fördes direkt in till operation och dom opererade i ungefär en timme med att skruva fast revbenet på sin plats.

 

Det första jag såg på uppvaket var Justins oroliga ansikte. Jag log ett trött leende mot honom. Han kom fram och strök mig över håret. Han pussade mig på kinden och gick sedan ut för att låta mig sova. Jag kunde se på han att han skulden höll på att tära sönder honom inuti. Jag anklagade han inte för vad som hänt. Det var lika mycket allas fel. Jag önskar bara det fanns något jag kunde göra för att muntra upp honom. Men just nu var nog det bästa om jag blev bättre.

 

Jag blev utskriven dagen efter med tillsägelse att ta det mycket lugnt. Justin var på en intervju men han hade låtit sin chaufför hämta mig för att köra mig hem.

Väl hemma staplade jag upp till mitt rum och la mig i min säng. Jag somnade nästan direkt. Fast inte så långt efter hörde jag någon knacka på min dörr. Min mamma kom in med en stor bukett röda rosor och ett stort leende.

-Hej gumman! Hur mår du?

-De e okej. Vem är dom ifrån?

Jag pekade på dom vackra rosorna.

-Det är till dig Elin, det är från Justin!

Min mamma kom fram och la rosorna bredvid mig. Hon pussade mig på pannan och gick sedan ut.

Jag hittade ett kort bland rosorna och läste

”Hoppas du mår bättre sötnos! Längtar tills vi träffas igen! Xoxo Justin.”

Jag log lyckligt över kortet. Jag studerade dom fina rosorna innan jag satte dom i en vas mamma hade ställt in. Jag backade och beundrade blommorna lite. Sen gick jag till sängen igen och började smsa med Ariel, Maya och Kaylie. Dom var alla jätteintresserade och ville höra allt om vad jag och Justin hade gjort och dom blev väldigt ledsna när dom hörde om mig. Dom kunde knappt tro att det hade hänt och ville komma och se mig men jag sa att jag var för trött men att vi fick ses en annan dag. Med dom orden sjönk jag åter in i drömriket igen.

---

Kommentera! :D<3 Bild kommer, men mitt internet laggar så -.-'

Hon log men jag såg att det var ganska ansträngande för henne att prata så mycket så jag sa åt henne att lägga sig ned och sova. Hon gjorde tacksamt som jag sa och jag stannade tills hon hade somnat. Knappt då kunde jag gå därifrån men jag slet mig därifrån och stack hem, glad.

---

 

Jag kunde knappt fatta att Elin hade vaknat! Jag längtade så himla mycket tills jag kunde ta hem henne. Det sista jag gjorde innan jag somnade var att tänka på Elin, leendes.

 

1 vecka senare
Dörrarna sköts upp och ut kom jag rusande med en rullstol. Elin skrattade bara. Jag fick en del blickar från sköterskor men brydde mig inte.

 

Elin:
Jag kan bara inte sluta att skratta åt Justin som beter sig som ett litet barn i en godisbutik! Justin körde fram mig till hans limousin och jag stapplade stelt upp på benen. Jag hade ett par plast skor på mig som sträckte sig en bit upp. Det höll benen stadiga och gjorde att jag slapp rullstolen. Visst hade jag brutit benen men jag ville inte åka i någon rullstol! Vill ju kunna hitta på saker med Justin!

Jag hoppade in i limousinen tätt följd av Justin som åter igen kramade om mig.

-Vad du är kramsugen idag Justin!

Jag skrattade och besvarade kramen.

-Jag är bara så glad över att du lever och nu får komma hem.

Jag ville så gärna kyssa honom men visste inte om det var rätt, så istället log jag brett. Justin bad chauffören köra hem oss till han.

 

Justin hjälpte mig uppför trapporna och helt utmattad la jag mig ner i hans säng. Jag blundade och försökte andas normalt igen. När jag öppnade ögonen såg jag Justin bruna ögon direkt och log. Jag tog tag om hans nacke och kysste honom. Jag kunde bara inte hålla mig! Jag släppte han snabbt igen och log lite generat. Justin kollade lite förvånat på mig men log sedan. Han kom närmre och kysste mig länge. Justin avslutade kyssen och sa

-Gud vad länge jag har velat göra det!

Jag började skratta och han med.

När jag äntligen slutat skratta var jag så trött så jag gäspade stort. Jag hade inte blivit utskriven förrän sent. Jag lutade mig över Justin som hade satt sig upp. Jag kysste honom och kröp sedan ihop och låg med mitt huvud i hans famn. Det sista jag kände innan jag somnade var hur Justin smekte mitt hår och sjöng tyst.

 

När jag vaknade så var det mitt i natten. Jag kollade mig yrvaket omkring och kände att jag behövde gå på toa. Jag reste mig stelt upp och smög runt tills jag trött hittade toaletten. Jag kände mig helt utslagen och tänkte att det måste vara tabletterna jag använder. Jag sträckte på mig och gick sedan in i Justins rum och kröp ned bredvid han.

 

Nästa gång jag vaknade var för att jag hörde Justin skrika

-Sean!

Han kom snabbt fram med ilsken blick och tog tag i, vad jag fattade, var Sean bakom mig i sängen. Jag förstod ingenting! Vem är det som är bakom mig? Varför är det inte Justin?

Justin började bråka med Sean, som visst var hans kompis. Det började gå väldigt vilt till och då slog det mig. Justin vet ju inte vad som har hänt, jag gick in till fel kille inatt.

Justin drog mig upp snabbt ur sängen, så snabbt att jag inte hann få fotfäste och trillade. Jag kände hur en våg av smärta for genom mina ben och mitt revben. Jag bet mig i läppen för att inte skrika men när Justin knuffade till Sean som landade på mig lät det som om en gren knäcktes och jag började hyperventilera för att få luft..

---

Jag är sååå ledsen att det inte kom några delar i helgen :( Kom tyvärr andra saker ivägen men nu hoppas jag kunna skriva minst en om dagen om det inte är något speciellt som ett superviktigt prov ;)
Och tack för alla söta kommentarer! :D<3

Jag satt hos henne ett tag men innan det var dags för mig att gå kysste jag henne på pannan och viskade

-Försvinn nu inte, stanna hos mig.

Precis när jag var på väg ut från rummet så plötsligt…

---

 

Jag hann precis vända mig om när jag såg hur Elin började krampa och hosta blod. Jag blev helt vit i ansiktet.

-Nej!

Jag försökte springa fram men Kenny, min livvakt, stoppade mig och tog mig ut därifrån medan en massa sköterskor sprang in. Det här kunde ju inte bara vara sant! Hon hade ju precis vaknat och vad ska hända nu?

Kenny tog mig tillbaka till mitt rum och tvingade mig att lägga mig ned och vila. När jag blundade så var allt jag såg Elins leende och sedan hur hennes kropp krampade och hur hon okontrollerat hostade upp blod. Jag föll in i en orolig sömn.

 

Jag vaknade av att Kenny väckte mig, han log lite stelt och väntade på att jag skulle vakna till.

-Va e det Kenny?

Han tittade på mig och sa

-Vi har fått veta om Elin nu. Hon hade en del inre skador och dom gick upp när hon fick det krampanfallet och då började hon hosta upp blodet från skadorna.

Jag kände hur mina ögon tårades och bara önskade att mardrömmen skulle vara över.

-Var e hon nu?

-Dom opererar henne nu men vill du att jag ska komma och berätta sen när dom är klara hur det gick?

Jag nickade.

-Okej.

Han gick ut ur rummet för att lämna mig ifred för att bearbeta den här nyheten. Det första jag gjorde var att börja gråta och hoppas att Elin skulle klara sig.

 Justin väntar på att Elin ska vakna.

2 veckor senare

Livet fortsatte men jag kunde inte vara riktigt lycklig utan att ha Elin vid min sida. Jag vet att vi bara var i två dagar men det vi hade var så speciellt. Jag har aldrig känt så för någon tjej innan.

Jag hade sedan fått reda på att Elin inte bara hade blåtiran och inre skador utan hon hade också brutit båda benen för hon hade klämts fast, hon hade också fått en spricka i ett revben som dom hade fixat till när dom opererade henne för dom inre skadorna.

Hon hade varit borta länge nu, jag har gått och hälsat på henne varje dag men hon vaknar inte. Inte ens av mina låtar. Doktorerna säger att de kan ta tid men dom ser alltid så bekymrade ut när dom säger det.

Jag suckar sorgset och sticker till sjukhuset. När jag kommer dit får jag en chock när jag ser att Elin är vaken. Först står jag bara och gapar och jag förstår att jag måste se väldigt fånig ut för när Elin ser mig lyser hon upp och ler ett plågat leende för att hon har ont men det är ändå och leende och hon är vaken!

Jag springer snabbt fram till henne och vill bara krama om henne men vågar inte göra det för skadorna och alla slangar. Jag kan bara inte sluta le.

-Hej Elin!

-Hej Justin

Hon är väldigt hes men annars låter hon som vanligt. Jag tar hennes hand och håller den i min. Hon fortsätter le och det ser nästan ut som om hon ser lycklig ut.

-Hur är det?

-Sådär men doktorerna säger att jag får skrivas ut om en vecka om jag inte blir sämre.

Jag smeker henne på kinden och kan inte hjälpa det utan är fortfarande lite chockad och tror att det kanske bara är en dröm.

-Då ska jag vara här och ta dig hem.

Hon ska precis svara när jag inte längre kan hålla mig och säger

-Jag har saknat dig så mycket och jag har varit så orolig.

-Jag har saknat dig också. När jag vaknade igår kväll trodde jag nästan att du inte brydde dig om mig längre men jag är glad att du fortfarande gör det.

Jag sträcker mig fram och kysser henne ömt på pannan och berättar sedan hur mycket hon betyder för mig. Hur speciell jag tycker hon är och att jag aldrig känt såhär för någon annan innan.

-Åh Justin jag är så himla glad att jag och mina kompisar såg dig! Även om jag inte är så glad över olyckan så ångrar jag inget och jag känner mig glad hela tiden när du är här och det gillar jag.

Hon log men jag såg att det var ganska ansträngande för henne att prata så mycket så jag sa åt henne att lägga sig ned och sova. Hon gjorde tacksamt som jag sa och jag stannade tills hon hade somnat. Knappt då kunde jag gå därifrån men jag slet mig därifrån och stack hem, glad.

---

Vad tycker ni? :) Ska på konsert imorrn, på Lady Gaga så kommer nog inte komma ett avsnitt då om ja inte hinner ;) Annars ska ni få fler till helgen :3

Jag kunde inte fatta vad det var hon sa. Jag bara glodde på henne med öppen mun. Allt var mitt fel. Hade vi inte gått på bion eller om jag bara hade kört istället för att hela tiden kollat på henne hade vi kanske kommit förbi bilen. Men hon är ju så fin.. Jag kunde bara inte slita min blick från henne. Fan… Allt är mitt fel.

---

 

Justin:

Jag somnade nästan direkt när min mamma hade gått. Helt utslagen var jag men ändå låg jag och vred mig. Jag drömde om och om igen när vi krockade och mardrömmen tog aldrig slut.

 

Jag vaknade med ett ryck och upptäckte min mamma inne hos mig dagen efter. Hon log mot mig

-Godmorgon Justin, sovit gott?

-Inte precis..

Hon tittade sorgset på mig ett tag innan hon kom och satte sig på min sängkant.

-Jag har pratat med doktorn och hon flickan, eh.., Elin, hon klarade sig Justin.

Pattie sken upp när hon sa det och jag fick världens bredaste flin i ansiktet. Hon hade klarat sig! Jag reste mig och ville genast gå och träffa henne.

Pattie följde med mig och det kändes tryggt men jag ville inte ha med henne när jag skulle gå in till Elin. Hon förstod och satte sig utanför och väntade. Jag tog ett djupt andetag och öppnade försiktigt dörren. Det jag fick se sen var jag inte beredd på. Hon hade en massa slangar och en väldigt stor blåtira som täckte hela hennes öga och en del av kinden. Jag undrade om hon hade fler skador. Innan jag hann fram till henne kom en doktor och stoppade mig

-Här får du inte vara unge man.

-Men jag måste få träffa henne!

-Hon är inte vid medvetande. Vi kan inte få henne att vakna så allt hänger på om hon själv orkar kämpa igenom sina skador.

Jag darrade på rösten när jag frågade

-Och om hon inte gör det?

-Då ger hon helt enkelt upp bara och då tar det inte lång tid tills.. ja, tills hon är borta. Jag är ledsen.

Tårarna kom fram och började rinna. Jag slet mig loss från doktorn och gick fram till Elin. Jag satte mig på hennes sängkant och strök henne försiktigt på den friska kinden. Ingen reaktion.

-Elin jag är så ledsen. Det var inte meningen att det här skulle hända. Jag fick ju bara 2 dagar med dig! Jag är inte redo att släppa dig än, snälla fortsätt kämpa Elin! Fortfarande ingen reaktion. Jag höll nästan på att ge upp hoppet när jag fick en idé och började sjunga på One Less Lonely Girl

- Ohh No No saw so many pretty faces 

Before I saw you you

Now all I see is you

I'm coming for you (I'm coming for you)

Ohh No don't need these other pretty faces

‘cause when you're mine in this world

There's gonna be one less lonely girl

Då såg jag hur hennes blick flackade till och jag fortsatte hoppfullt sjunga. Jag slutade inte förrän jag såg att hon låg och kisade mot mig och jag kunde se ett litet leende. Jag log tillbaka.

Jag satt hos henne ett tag men innan det var dags för mig att gå kysste jag henne på pannan och viskade

-Försvinn nu inte, stanna hos mig.

Precis när jag var på väg ut från rummet så plötsligt…

---

Vad tror ni hände? :)

-Gärna! Men bara om jag får välja film.

Jag flinade och blinkade med ena ögat.

Vi gick mot hans bil och körde iväg in mot stan, mot biografen.

---

 

Vi kollade runt på affischerna och bestämde oss för Harry Potter och dödsrelikerna Del 1. Har alltid varit ett stort fan av Harry Potter, Justin med visst så den passade oss perfekt!

Filmen var superbra och sällskapet ännu bättre. Under filmen märkte jag hur Justin letade efter min hand och jag lät honom ta den. Hans hand var så varm och len och jag ville aldrig släppa den men när filmen var slut var vi tvungna att släppa för att kunna komma ut.

 

Vi hittade till bilen och snackade om filmen hela tiden. Justin hann knappt in i bilen förrän man hörde en massa tjejer skrika

-OMG! Där är Justin Bieber!

En hel flock med tjejer sprang mot oss och vi hoppade snabbt in. Jag blev jättechockad och kunde inte annat än att bara glo på tjejerna med ett förvånat uttryck. Jag förstår inte hur någon kan vara så besatt av någon men Justin verkade van. Han började sakta rulla ut och vi körde därifrån.

-Haha shit Justin, gud va galet det var!

-Jag vet, men jag är van.

Han flinade men jag såg ändå att han tyckte att det var lite jobbigt. En normal människa borde ju tycka något sådant är jobbigt! Jag satt och grubbla medan Justin satte på radion och hans låt Baby började spela. Han sjöng med i den och han hade en väldigt fin sångröst. Det kändes som om han sjöng bara för mig och att ingen annan fanns för honom. Jag kände mig helt varm inombords. Höll jag på att bli kär? Justin kollade in i mina ögon och log men leendet dog snabbt bort och ersattes av skräck. Jag hann precis vända mig om för att se utanför min bilruta två framlysen från en bil. Vår bil flög långt och jag kastades ut ur rutan. Jag kunde knappt röra mig. Blodet bara forsade fram och det sista jag såg var Justins bruna ögon, jag hörde hur han skrek till mig men jag hade ingen kraft att svara, jag sjönk bara längre in i mörkret tills jag inte längre fick någon luft och då blev det svart.

 

Justin:

Jag vaknade upp på sjukhuset iförd en massa slangar och ett litet bandage om handleden. Vad hade hänt? Jag undrade hur länge jag hade varit borta, det sista jag mindes var en bil som körde på oss. Då slog det mig

-Elin!

Jag satte mig häftigt upp i sängen och en sköterska kom inspringande.

-Såja, lugna ner dig. Du måste ligga still!

Jag ville inte ligga still! Jag ville upp och kolla efter hur det var med Elin! Vad var det sköterskan inte förstod?

Min mamma Pattie kom äntligen in. När hon såg mig såg hon lättad ut och hon pussade mig på pannan.

-Hej gubben. Hur mår du?

-Jag mår bra mamma, jag måste bara kolla hur det är med Elin.

-Du menar den flickan som var med dig?

-Ja, vet du något om henne?

Jag såg att hon började se lite bekymrad ut.

-Mamma, vad är det? Hon har väl klarat sig?

Pattie harklade sig lite och sa

-Justin.. Gubben.., jag vet inte riktigt men.., de försöker fortfarande få liv i henne med elchockar. Jag är så ledsen.

Jag kunde inte fatta vad det var hon sa. Jag bara glodde på henne med öppen mun. Allt var mitt fel. Hade vi inte gått på bion eller om jag bara hade kört istället för att hela tiden kollat på henne hade vi kanske kommit förbi bilen. Men hon är ju så fin.. Jag kunde bara inte slita min blick från henne. Fan… Allt är mitt fel.

---

Vad tycker ni? Kommer hon att klara sig? Kommentera!

Han luktade väldigt gott och jag ville aldrig släppa han men verkligheten träffade mig och vi släppte varandra motvilligt. Vi sa hejdå och sen försvann jag in och Justin körde iväg.

---

 
Jag sprang snabbt uppför trappan in på mitt rum. Jag kastade mig på sängen och tog fram mobilen direkt. Jag började smsa med Ariel, Kaylie och Maya. Alla var helt hysteriska och ville höra allt men jag var för trött så jag somnade med kläderna på och en vibrerande mobil i hand.

 

Nästa dag vaknade jag som vanligt sent, det var ju helg? Och ändå lov nästa vecka så. Jag drog snabbt på mig ett par svarta joggingbyxor och ett fint lila linne. Jag drog ut till mina söta små kaniner och fixade till dom. Medan jag satt och klippte Cookies klor ringde min mobil och jag svarade medan jag hade kloklipparen i högsta hugg.

-Hej de e Elin.

-Hej Elin, de är Justin!

-Åh hej Justin! Hur e det?

-Bra, själv?

Precis när jag skulle svara så sprattla Cookie till och rev upp en del djupa sår på mina armar. Jag skrek högt och tappade min mobil i gräset. Snabbt satte jag Cookie i hans bur och sprang in för att skölja och plåstra om mina sår.

Det gjorde skitont och dunkade i båda mina armar. Jag bannade mig själv för att jag hade låtit Cookies klor växa så länge för nu hade han ju gjort djupa sår. Efter att jag slutat tycka synd om mig efter ett tag så kom jag ihåg att jag ju satt och prata med Justin.

-Oj, shit!

Jag sprang ut och fann min mobil liggandes i gräset. Justin hade avslutat samtalet och jag hade fått en massa oroliga sms. På det senaste smset stod det oroligt

*Elin snälla svara? Vad hände? Jag kommer till dig nu!*

Jag slog mig för pannan och började skratta. Jag hade bara fått några sår (inte så vanligt om man äger kaniner som Cookie) och Justin trodde säkert att någon hade slagit ned mig eller något.

Justin kom springandes in på min tomt och hittade mig väl omplåstrad och skrattandes.

-Elin vad har hänt? Och varför skrattar du?

Han kollade förvånat på mig.

-Nä asså ta det lugnt Justin, det vara bara Cookie som rev mig på mina armar.

Jag visade upp mina omplåstrade armar och pekade sedan mot en utav burarna där Cookie satt.

-Jaha.., men är du okej?

Justin kollade oroligt på mig och satte sig bredvid mig.

-Jadå men tack för att du bryr dig.

Jag log och kunde inte hjälpa det utan var tvungen att ge han en kram för att han hade varit så hjältemodig att han velat hjälpa mig om det hade hänt något riktigt farligt.

Justin kramade glatt tillbaka och tryckte mig närmre han. Jag tog in hans ljuvliga doft och bara njöt av hans omfamning.

Efter ett väldigt långt tag släppte vi varandra och Justin började

-Så.., du har kaniner. Något annat farligt jag borde veta?

Jag skrattade åt honom.

-Nej inte vad jag vet.

Han log och reste sig upp och hjälpte sedan mig upp.

-Vill du göra något? Jag är ju här nu så.

-Javisst!

-Kom, vi kan åka se en film, om du vill?

-Gärna! Men bara om jag får välja film.

Jag flinade och blinkade med ena ögat.

Vi gick mot hans bil och körde iväg in mot stan, mot biografen.

---

Vad tycker ni? :) Kan säga att del 5 är MYCKET spännande! :O kanske lägger in den om jag får många kommentarer ;)

Jag kunde se mina kompisars miner framför mig när jag skickade smsen. Jag log och kunde inte vänta tills ikväll, jag undrade vad vi skulle hitta på.

---

 
Klockan började närma sig 8. Jag satte på mig mina utvalda kläder och kände mig nöjd. Jag ville ju inte göra till mig.

Det var inte så långt till stan så jag gick dit, samma väg som jag och mina kompisar hade tagit dagen före.

Jag gick i mina egna tankar och ryckte till när jag hörde någon ropa mitt namn.

-Elin! Hej!

Justin kom fram och log. Jag kunde inte annat än att le tillbaka.

-Hej Justin!

-Vad snygg du ser ut.

Han log flirtigt. Jag rodnade lite och hann inte svara förrän han fortsatte

-Kom, min bil står här borta.

Justin tog min hand och ledde mig dit. Jag blev lite överrumplad men följde med. Hans bil var så jäkla snygg! Såklart att han hade råd med en sån. Jag flinade och satte mig i bilen.

-Vart ska vi Justin?

-Det får du se.

Han log mystiskt och våra ögon möttes. Han hade dom underbaraste bruna ögonen jag någonsin sett! Man kunde nästan drunkna i dom. Justin startade bilen och så körde vi iväg.

 

-Wow.., det är så vackert!

Jag kunde inte se mig mätt på havet med den vackra solnedgången. Jag log och satte mig ned i sanden. Justin satte sig nära bredvid mig och log, nöjd över att jag gillade det här.

Vi satt länge och bara njöt av varandras sällskap och den vackra utsikten. Det var jag som bröt tystnaden.

-Varför jag?

-Vad menar du?

Justin kollade frågande på mig.

-Ja asså varför jag? Varför smsade du mig och inte en utav mina kompisar?

-Tja du är som jag skrev, speciell. Du är inte som dom andra. Plus att du är sjukt fin.

Justin log lite generat och jag kände hur rodnaden höll på och färga mina kinder. Jag kollade på Justin och log mot han när han tittade på mig. Jag fick en väldig känsla av att jag ville kyssa honom. Men det var för tidigt, vi träffades ju igår? Och detta är bara våran första dejt? Om man nu kan kalla det de. Så jag svarade bara

-Du är fin du med.

Justin flyttade sig närmre mig och jag lutade mig lite lätt mot honom. Jag nöt av varenda sekund. Inte en enda gång tänkte jag att det var DEN Justin Bieber som jag lutade mig mot utan bara en helt vanlig fin kille.

 

Det började bli sent så Justin skjutsade hem mig.

-Tack för ikväll Justin!

-Tack själv, vi hörs väl av snart?

-Jadå!

Jag log brett mot han. Precis när jag skulle gå in så stoppade Justin mig och kramade mig, jag blev lite chockad men besvarade kramen. Han luktade väldigt gott och jag ville aldrig släppa han men verkligheten träffade mig och vi släppte varandra motvilligt. Vi sa hejdå och sen försvann jag in och Justin körde iväg.

---

Jag hoppas ni börjar kommentera mer haha! :D Kommer inte ut fler delar förrän fler kommenterar ;) Glöm inte att tipsa andra! :)

När bilen inte syntes längre började mina kompisar att skrika och var helt till sig. Jag skrattade åt dom. Vi började dra oss hemåt och snart var vi där. Vi sa hejdå och jag gick in och satte mig vid min dator. Klockan var bara 22.23 så jag kunde sitta ett tag då såg jag min mobil lysa upp. Ett sms.

---

 

Jag öppnade min mobil och läste på displayen. Ariel stod det. Jag öppnade meddelandet och läste

*Hej Elin! Fatta hur grymt vi hade det ikväll! Ja iaf vi Belibers hahah! Jag vill så gärna smsa Justin men vad ska jag skriva? Han kanske smsar själv, vem vet? Aja vi hörs snart! Kram!*

Jag skrattade åter igen och skakade på huvudet. Jag förstår inte hur man kan vara så galen i en person man inte ens känner! Men nåja.

 

Klockan började bli mycket så jag gick och la mig. Jag la mobilen på nattduksbordet och somnade fort, allt skrattande hade gjort mig trött.

 

Det var lördag så jag vaknade inte förrän efter 12. Jag sträckte på mig och gjorde som jag alltid gjorde på morgonen, kollade om jag hade fått något sms. Det hade jag, hela 8st. 7 stycken var från mina kompisar medan ett var från Justin. Lite förvånad öppnade jag smset och läste

*Hej sötnos! Om jag inte verkar för påträngade skulle jag gärna vilja träffa dig igen om du vill? Du känns så.. speciell :)*

Jag kunde inte hjälpa att ett leende letade sig fram i mitt ansikte. Speciell? Jag? Det hade aldrig en kille sagt eller skrivit till mig innan. Men ville jag träffa han? Jag lämna det ett tag och gick ned för att käka frukost men jag kunde inte sluta tänka på smset och märkte inte ens att min mamma försökte prata med mig.

-Elin, hallå?

-Va?

-Hade du kul igår med dina kompisar?

Min mamma log och kollade uppmuntrande på mig.

-Aa vi hade skitkul!

Jag log stort och tänkte på alla gånger vi skrattade.

-Vad kul!

Jag fortsatte le medan jag käkade upp och stack upp på mitt rum. Min nyfikenhet tog överhand och jag besvarade Justins sms

*Hej Justin! Visst kan vi träffas, säg bara var och när ;)*

Jag lät mycket mera säkrare än vad jag kände mig på smset. Men jag skickade nervöst iväg det och började plötsligt skratta för mig själv. ”Här sitter jag för mig själv och smsar med Justin Bieber och ska träffa han. Typ varje tjejs dröm. Utom min.” Jag fortsatte skratta och kunde inte sluta fast att det inte ens var roligt längre, jag var bara så trött. Men plötsligt vibrerade mobilen till och jag hade fått svar från Justin

*Vad kul :D Jag kan väl hämta upp dig ikväll där vi träffades igår? 8? :)*

Jag svarade direkt utan att tänka

*Javisst :) Vi ses då!*

Jag fick svar nästan direkt och kollade

*Ja vi ses då sötnos!*

Jag log och rodnade lite åt att han kallade mig sötnos. Jag reste mig upp och kollade in i min garderob. Vad skulle jag ha på mig? Jag bestämde mig för att ta mina häftiga jeanstights och en snygg tröj/tunika. Väl nöjd med valet så satte jag mig på min säng och började fundera på om jag skulle smsa och berätta för Ariel, Kaylie och Maya. Jag tog ett djupt andetag och skrev samma sak till dom allihopa

*Hej tjejen! Ni kommer inte att tro mig men Justin Bieber smsa mig å ville träffa mig, haha sjukt eller hur? :P Jag gick med på det (fråga mig inte varför!) så ikväll är jag inte hemma så ni vet ;) Puss hej!*

Jag kunde se mina kompisars miner framför mig när jag skickade smsen. Jag log och kunde inte vänta tills ikväll, jag undrade vad vi skulle hitta på.

---

Tack för alla fina kommentarer! :D Skriver mer imorgon (om jag inte får ett ryck till ikväll :P!)Fortsätt kommentera! :D

Jag försökte se intresserad ut när mina vänner tjattrade på om den där Justin Bieber. Vad var det för speciellt med honom? Visst var han söt men inget mer.

-Han är ju bara såååå söööt!

-Håller med!

-Och han är bara min!

-In your dreams, maybe, haha!

Jag älskade mina vänner men när dom väl började snacka om Justin Bieber så sluta dom aldrig. Jag höll på att bli galen på dom!

-Men herregud det är bara en kille! Sa jag.

Alla tystnade och bara glodde på mig.

-Bara en kille? Maya tittade oförstående på mig.

-Just precis. Svarade jag.

Kaylie fnös som om jag hade förolämpat henne men hon log ändå retligt. Jag började skratta och dom hängde på.

 

-Kan vi inte dra in till stan, snälla? Jag såg några assnygga skor och bara måste ha dom!

Våra lilla modefationista Ariel var helt galen i allt vad som hade med mode att göra så vi gjorde henne till lags och stack in till stan.

Ariel köpte sina älskade skor medan vi andra 3 flamsade runt i affären. Vi gick ut därifrån skrattandes och brydde oss inte om dom irriterande blickarna vi fick från expediten. Vi gick och satte oss på ett café och beställde. Vi satt länge och bara snacka tjejsnack och hade så kul som bara vi kan. Plötsligt så tystnade mina kompisar samtidigt och bara glodde ut. Det tog ett tag innan jag fattade att dom tystnat och när jag väl gjorde det så vände jag mig om och såg en kille som försökte dölja sitt ansikte med sin hoodie. Han såg väldigt stressad ut.

-Vad kollar ni på? Vem är det? Frågade jag.

-Vem det är? Det är ju Justin Bieber!

Tjejerna sken upp och sa

-Ska vi gå ut dit och fråga om autograf?

-Vågar vi det?

-Herregud det här är vår chans! Vi måste!

Så det slutade med att vi gick ut och smög efter Justin Bieber. Jag kände mig urlöjlig och bara himlade med ögonen åt mina kompisar som bara såg ut som fån som dom log.

Vi kom fram och Justin fick syn på oss. Mina kompisar log direkt mot honom och sa hej i kör. Justin log tillbaka och besvarade med ett hey.

-Åh hej Justin! Jag kan inte fatta att jag verkligen träffar dig! Kaylie var verkligen uppspelt.

-Snälla kan vi få autografer och ta kort? Snälla Justin! Maya var snabbt på och frågade och Justin var inte sen med att svara

-Visst tjejer. Han fortsatte le och jag kunde riktigt se hur mina kompisar bara smälte när han log. Jag fnissade för mig själv åt dom.

-Vad heter ni?

-Jag heter Ariel och detta är Maya, Kaylie och Elin. Sa hon och pekade på var och en av oss. Jag stod i bakgrunden så Justin hade inte märkt att jag var där förrän Ariel pekade och sa mitt namn.

-Vill inte du också ha en autograf? Frågade Justin och log mot mig.

-Nej det behövs inte. Svarade jag leendes. Han var mycket sötare i verkligheten men bara för det ville jag inte ha hans autograf.

Jag tog kort på mina kompisar tillsammans med Justin och sedan stod vi eller rättare sagt mina kompisar och snackade med Justin. Jag märkte att Justin betraktade mig ibland men jag visste inte om det var säkert så jag bara fortsatte titta ner i marken.

-Kan vi inte byta telefonnummer? Sa Maya plötsligt.

-Sure. Svarade Justin.

-Vad är ditt? Han kollade in i mina ögon och log snällt. Lite förvånat bytte vi och sen var Justin tvungen att dra och vi bara stod kvar och kollade när han åkte iväg.

När bilen inte syntes längre började mina kompisar att skrika och var helt till sig. Jag skrattade åt dom. Vi började dra oss hemåt och snart var vi där. Vi sa hejdå och jag gick in och satte mig vid min dator. Klockan var bara 22.23 så jag kunde sitta ett tag då såg jag min mobil lysa upp. Ett sms.

---

Vad tycker ni? Det blev ganska långt men det kanske är något bra? xD Kommentera! och glöm inte att tipsa andra :)

Hejsan :D
Har nu öppnat upp en ny färsk Justin Bieber novell :O Vad unikt, eller hur? xD
Den kommer ju såklart att handlar om Justin bieber och så en tjej som heter Elin.

Hoppas ni får bra läsning!
Vill ha många kommentarer annars uppdaterar jag inte ;) Kmr lägga ut en del inlägg nu i början så folk kan hitta hit så tipsa gärna och kom gärna med förslag! :D

Novellen kommer att heta: Perfectly Unperfect

PS någon som vet hur man gör en ny header? :) DS