justinbiebernovell

Jag kunde inte fatta vad det var hon sa. Jag bara glodde på henne med öppen mun. Allt var mitt fel. Hade vi inte gått på bion eller om jag bara hade kört istället för att hela tiden kollat på henne hade vi kanske kommit förbi bilen. Men hon är ju så fin.. Jag kunde bara inte slita min blick från henne. Fan… Allt är mitt fel.

---

 

Justin:

Jag somnade nästan direkt när min mamma hade gått. Helt utslagen var jag men ändå låg jag och vred mig. Jag drömde om och om igen när vi krockade och mardrömmen tog aldrig slut.

 

Jag vaknade med ett ryck och upptäckte min mamma inne hos mig dagen efter. Hon log mot mig

-Godmorgon Justin, sovit gott?

-Inte precis..

Hon tittade sorgset på mig ett tag innan hon kom och satte sig på min sängkant.

-Jag har pratat med doktorn och hon flickan, eh.., Elin, hon klarade sig Justin.

Pattie sken upp när hon sa det och jag fick världens bredaste flin i ansiktet. Hon hade klarat sig! Jag reste mig och ville genast gå och träffa henne.

Pattie följde med mig och det kändes tryggt men jag ville inte ha med henne när jag skulle gå in till Elin. Hon förstod och satte sig utanför och väntade. Jag tog ett djupt andetag och öppnade försiktigt dörren. Det jag fick se sen var jag inte beredd på. Hon hade en massa slangar och en väldigt stor blåtira som täckte hela hennes öga och en del av kinden. Jag undrade om hon hade fler skador. Innan jag hann fram till henne kom en doktor och stoppade mig

-Här får du inte vara unge man.

-Men jag måste få träffa henne!

-Hon är inte vid medvetande. Vi kan inte få henne att vakna så allt hänger på om hon själv orkar kämpa igenom sina skador.

Jag darrade på rösten när jag frågade

-Och om hon inte gör det?

-Då ger hon helt enkelt upp bara och då tar det inte lång tid tills.. ja, tills hon är borta. Jag är ledsen.

Tårarna kom fram och började rinna. Jag slet mig loss från doktorn och gick fram till Elin. Jag satte mig på hennes sängkant och strök henne försiktigt på den friska kinden. Ingen reaktion.

-Elin jag är så ledsen. Det var inte meningen att det här skulle hända. Jag fick ju bara 2 dagar med dig! Jag är inte redo att släppa dig än, snälla fortsätt kämpa Elin! Fortfarande ingen reaktion. Jag höll nästan på att ge upp hoppet när jag fick en idé och började sjunga på One Less Lonely Girl

- Ohh No No saw so many pretty faces 

Before I saw you you

Now all I see is you

I'm coming for you (I'm coming for you)

Ohh No don't need these other pretty faces

‘cause when you're mine in this world

There's gonna be one less lonely girl

Då såg jag hur hennes blick flackade till och jag fortsatte hoppfullt sjunga. Jag slutade inte förrän jag såg att hon låg och kisade mot mig och jag kunde se ett litet leende. Jag log tillbaka.

Jag satt hos henne ett tag men innan det var dags för mig att gå kysste jag henne på pannan och viskade

-Försvinn nu inte, stanna hos mig.

Precis när jag var på väg ut från rummet så plötsligt…

---

Vad tror ni hände? :)